Bildar

Väderkvarnen är fin men luktar underligt
(någon sitter i den och dricker öl ibland
för man hittar Carlsborgskapsyler på marken)

Björn åker buss för första gången på en vecka
(och är så lycklig att han måste le vid blotta
tanken på att han ska få dricka cappuchino snart)

Jag är i stan och alla ser att jag bara är här på besök
(när man bor ödsligt på ö tycker jag att det är ens plikt
att med hjälp av diverse acessoarer förtydliga detta.
Dett håller inte Björn med om och köper ett par nya vita
gymnastikskor istället för de filtade fårtofflor jag valt ut.)

Mina vänner som hänger bakom huset när solen skiner
(de kan inte läsa men de är mycket bra på att berätta
fräckisar som får mig att rodna lite.)

Vad man har och vad man saknar

Det finns inget som slår att vakna klockan nio
av ljudet av en blå traktor,
gå ut i köket och titta på termometern som visar:
15 grader.
Att sedan gå ut genom dörren för att hämta tidningen,
halka på en isfläck och först tro att man tappat sin svans,
men sedan upptäcka att så inte var fallet och resa sig upp
och halta runt knutet och där sorgset upptäcka att
alla små krokusar dragit ner sina mössor över huvudet
(lila, blåa, vita, gula) och tagit sovmorgon idag. Igen.
Snödropparna blommar och faller mot min kind.
En granne skäller på hunden.

Jag står i en tjälhård rabatt och jag saknar:
Våren
Mina vänner
Sorl från en gata i staden
Cafékaffekoppar, vita och nya
Nattliga besök
De två ölgubbarna som brukade tjivas under mitt fönster
om Vem Som Har Rätt Angående Hur Man Ska Komma Hem
De som söker sig till asfalt
Halta duvor och
Evert Taube

Men nu ska jag inte snyta mig i ett av mina sju lager
yllekoftor och fleece för det, för jag har ju faktiskt:
Kalksten
Havsutsikt
Moccabryggare
Termosmugg
Krokusar som sover
En granne som säljer små, fina potatisar
Tio nya böcker från Almedalens bibliotek
och en längtan efter våren

Nu ska jag gå ut och tala med kanadagässet,
de är ett förbluffande lättpratat fågelsläkte.

Klickljud och komposter

Om någon undrar vad jag gör nu för tiden så kan jag
tala om att det börjat växa mossa och lavar på mina händer
och att jag och Björn nu främst kommunicerar med varandra
genom ett språk som bäst beskrivs som ett klickspråk,
fast utan klickarna. Om ni förstår vad jag menar med detta.
Jag undrar hur detta ska gå eftersom vi på tisdag
lämnar isoleringen för att fara först till Stockholm
och sedan vidare till Berlin.
Ihhaa.
Jag är tveksam om jag minns hur man gör när man
åker tunnelbana eller träffar någon man känner
eller , än svårare, när träffar någon för första gången.
Hälsar man?
Säger man sitt namn?
Vad heter jag då?
Iggy.

Äh.
Nog om detta.
Nu ska jag gå och böka i komposthinken och
sedan noga sopa igen spåren efter mig.