Vad man har och vad man saknar

Det finns inget som slår att vakna klockan nio
av ljudet av en blå traktor,
gå ut i köket och titta på termometern som visar:
15 grader.
Att sedan gå ut genom dörren för att hämta tidningen,
halka på en isfläck och först tro att man tappat sin svans,
men sedan upptäcka att så inte var fallet och resa sig upp
och halta runt knutet och där sorgset upptäcka att
alla små krokusar dragit ner sina mössor över huvudet
(lila, blåa, vita, gula) och tagit sovmorgon idag. Igen.
Snödropparna blommar och faller mot min kind.
En granne skäller på hunden.

Jag står i en tjälhård rabatt och jag saknar:
Våren
Mina vänner
Sorl från en gata i staden
Cafékaffekoppar, vita och nya
Nattliga besök
De två ölgubbarna som brukade tjivas under mitt fönster
om Vem Som Har Rätt Angående Hur Man Ska Komma Hem
De som söker sig till asfalt
Halta duvor och
Evert Taube

Men nu ska jag inte snyta mig i ett av mina sju lager
yllekoftor och fleece för det, för jag har ju faktiskt:
Kalksten
Havsutsikt
Moccabryggare
Termosmugg
Krokusar som sover
En granne som säljer små, fina potatisar
Tio nya böcker från Almedalens bibliotek
och en längtan efter våren

Nu ska jag gå ut och tala med kanadagässet,
de är ett förbluffande lättpratat fågelsläkte.