Klickljud och komposter

Om någon undrar vad jag gör nu för tiden så kan jag
tala om att det börjat växa mossa och lavar på mina händer
och att jag och Björn nu främst kommunicerar med varandra
genom ett språk som bäst beskrivs som ett klickspråk,
fast utan klickarna. Om ni förstår vad jag menar med detta.
Jag undrar hur detta ska gå eftersom vi på tisdag
lämnar isoleringen för att fara först till Stockholm
och sedan vidare till Berlin.
Ihhaa.
Jag är tveksam om jag minns hur man gör när man
åker tunnelbana eller träffar någon man känner
eller , än svårare, när träffar någon för första gången.
Hälsar man?
Säger man sitt namn?
Vad heter jag då?
Iggy.

Äh.
Nog om detta.
Nu ska jag gå och böka i komposthinken och
sedan noga sopa igen spåren efter mig.