Böcker är vänner

Jag tänker bara på böcker idag.
Jag läser en bok av Elias Canetti som handlar
om en man som hatar allt, utom böcker, och
det får mig att börja tänka på böcker.
Så jag tänker på böcker. Mer än vanligt.
Jag tänker på böcker som jag tycker så mycket
om att jag önskar att de kunde bli verkliga,
verkliga så att man kunde hälsa på dem och
röra vid dem och fråga vad de tänker på just nu.

"Polyfem" Av Willy Kyrklund, t ex. Tänk att gå
på promenad med den boken. Man skulle aldrig komma
tillbaka igen utan hamna enögd under en jonisk kollon
någonstans långt bortom alltsammans och vakna upp
förälskad i en bild av en bild av en sjöhäst. Ungefär.

Eller kanske "Hamlet sade det vackrare" av Henry Parland.
Den diktsamlingen skulle jag vilja gå på krog med.
Sarakrog. Dricka pilsner direkt ur flaskan och tala
med om längtan. På finladssvenska.

Oo, och sedan skulle jag gärna umgås en stund med
vad som helst av Baudelaire! En förbannad fransman
som förvirrat föraktar och som kanske är pappan till
hela tanken på att blanda grogg på prosa och poesi
möter man ju inte direkt varje dag.


Men allra mest skulle jag nog vilja att "Dagarnas skum"
av Boris Vian blev verklighet. För jag har alltid
liksom drömt om att få känna hur det är att vakna upp
med en blomma växande i lungan.

Bokvänner. Jag tänker på dem idag.