Sedan sist

Det var länge sedan jag skrev något här.
Det var länge sedan jag skrev något alls
men jag tror inte att det egentligen berör
någon. Mer än mig.
De senaste veckorna har jag varit upptagen
med att ta hand om min sjuka gris och att
betrakta hur det grönare bara blir grönare utanför
fönstret. Varje dag, lite mer grönt.
Varje dag något nytt och ludet på andra
sidan huvudkudden, andra sidan fönstret.
Det är vackert.

Björns mamma har varit här och hälsat på,
hon hade med sig en bil full med porslin och gamla
spetsar, dock hade hon glömt arseniken.
Vi hade loppis i ladan på lördagen.
Fyra personer kom. En kvart innan stägning.
Men de åt varsin bulle i alla fall och det
gjorde Björn glad för han hade tillbringat
hela aftonen dagen innan åt att jäsa fram dem.

Igår läste jag två romaner i sträck.
En Mare Kandre och en Sylvia Plath.
Efteråt mådde jag illa över alla bokstäver
och alla mörka metaforer och all luft som
var instängd och allt gräs som var köttigt
och alla kvinnor som var galna och ensamma och döende
och tycker illa om män och om barn och om
sig själva. Men det är ju sådant Stor Litteratur
bör behandla, antar jag.
Att skriva om sina tomatplantor och att man borde
klippa gräset om det inte var så att man tyckte
att blommorna som växer i gräsmattan är mer
värdefulla än en välklippt gräsmatta, är inte
särskilt intressant. Horace Engdahl skulle nog
inte jubla sig ner i brygga över den tematiken
i alla fall.
Om det inte var så att oviljan att klippa sin
gräsmatta egentligen bara var en metafor för
oviljan att binda sig som kvinna och klippa banden
och förlora det vilda och fria delen av sin själ.
Då hade det kanske kunna bli något av det hela,
men inte om det bara handlar om gräsmattor.
Det är konstigt.
Som om gräsmattan inte hade någon
själ, eller i alla fall som om kvinnans själ
var mer betydelsefull.
Den som inte sett livet och sorgen i full blomm
inuti ett ensamt vaggande timotejstrå
har inte tittat efter illräckligt noga.



Nu ska jag gå ut och titta på tulpanerna,
de är så stora och röda och vulgärvackra att de
borde skämmas. Om det hade funnits dokusåpor
för blommor så hade tulpanen varit en
vacker transvestit med för mycket make-up.