Namnen här, och stenarna

Ava,
Fifang,
Marpes,
Lauter,
Bondans,
Vessa Pers,
Vinor,
Kalbjärga,
Ajnens och
St. Gasmora
heter orterna här omkring.
Namnen är som landskapen, krypande och
karga, underliga på ett sätt som får en att
fundera var man egentligen befinner sig.
Stenarna rör långsamt på sig här, vissa ner
mot viken och andra uppför backen mot skogen till.
Det knakar, viner, knäpper, tjuter.
I vedboden står två snubbar i pyjamasbrallor
och pojkskägg och slår på gitarr och trumma,
om en stund ska jag fråga dem om de vill ha en
kopp kaffe eller bara titta efter om stenarna
har rört sig något mer sedan igår.

Ska kanske på bröllop i Skåne i juni,
då ska jag bära något kalkstenfärgat ta mig fan!
Jag saknar mycket här, men hittar annat att
ägna mig åt. Men en liten vän eller två hade
inte varit dumt att få hit i sommar så ni som
läser och är vänner och små bör känna er träffade
och kanske tänka som så att
"Hade det inte varit trevligt att resa till en
Yrsa på en ö och tillsammans med henne
titta på stenar som rör sig?"
Och vi vet väl alla vad svaret på den frågan skulle bli.