Löfte, fåglarna såg

Mitt på dagen.
Snön ligger tung och mjuk, man kan se exakt
vilken väg fasanen valt att ta på sin morgonpromenad.
Vissa dagar bär med sig ett löfte om något.
Det här är en sådan dag.
Det är något med solen, något med hur den träffar
huden och sedan fortsätter ner i snön och där
vänder om och upp mot himlen igen.
Det är något med hur fåglarna ser på, och
plötsligt tystnar och vänder sina små nackar
upp mot molnen där solen fortsätter bort.
Med ett löfte om något.
Vad för slags löfte det är vet jag inte, vem det
kan tänkas gälla är lika oanat det.
Men något lovades nyss, åt någon.
Mitt på dagen.

Och alla fåglarna såg på.