Resan, febern, adjö

Det luktar grönsåpa på golvet. Det luktar så gott,
så mycket Elsa eller Karl-Axel eller Dagmar att jag
blir alldeles snurrig. Nu har jag städat klart och
imorgon eftermiddag åker vi mot öjn.
Det pinglar lite varmt i fingarna.
Det står alldeles för många plastpåsar i vår hall.
Det ligger en makaron på golvet under mitt fönster,
jag undrar hur den hamnat där och om jag ska ta den med.

Grisen har fruktansvärd resfeber, han hetsäter av sitt
timotejhö och har inte sovit på flera nätter nu.
Han säger att han drömmer om att färjan ska sjunka
när vi åker över, jag svarar att han inte borde sett
"Titanic" igen när det gick på tv senast, han svarar
att han inte kan låta bli för Leonardo är så snygg när han dör.

Göteborg har visat sig från sin bästa sida hela helgen.
Sol varje vaken timma, sol på fasaderna och tulpaner
som blommar utanför alla blomsteraffärer.
Jag har träffat mina älskade för sista gången på ett tag,
kramat Ami hårt, tittat på Antes utsikt, tittat på Emsans
små fötter, tittat Rebecka och Johanna djupt in i ögonen.
Jag hoppas att vi ses snart igen, och då kanske på min
ö och alldeles nära havet.
Nu ska jag säga hej då till alla mina väggar och läckan
på dass. Sedan ska jag sova.